Jag har funderat lite på hur jag uppfattar saker och lite sådär. Jag har kommit fram till att jag är aldrig nöjd, jag vill bara ha mer hela tiden. Det är något svårt att bli lycklig då. Okay att jag kan ha jätteskoj och leva livet för stunden, men det är ju just det, bara för stunden. Jag vill vara nöjd och känna att livet är ok även om det inte händer saker hela tiden. Usch vad det känns jobbigt nu, vet inte om det är för att jag är så jävla trött eller vad det är. jag har lyckats uppnå en hel del de senaste månaderna, kommit in på den skolan jag vill gå på, skaffat en massa nya vänner och bekanta, osv….! Är det kärlek som fattas mig? Ja usch vad det är dumt allt. Jag får höra att jag är snygg och att jag borde ha en massa tjejer osv…men nehe så är det inte. Varför kan jag då undra? Har inget bra svar på det. *sucka djupare och djupare*
Tankarna de flyr in i huvudet och gör en stor röra av allt, det känns jobbigare för var sekund. vad ska jag göra, det känns som att jag är en livlös varelse som inte vet hur livet är, som bara lever på låtsas.
Men livet går ju vidare för det….
