Jag sitter här vaken kl. 2 på natten. Varför? Det vet jag inte…! Ska väl sova snart. Men va dumt. Det känns som att jag har svaret på all världens frågor, men ändå kan jag inte få ut det! Kanske är därför jag håller på att förgås…eller vad det nu är jag håller på med. Förstår inte alls vad det är. En del säger att jag kommer bli deppig om jag funderar för mkt, men jag känner mig mest likgiltig just nu. Nollställd liksom. Och det som är värst med grejen är att jag inte bryr mig speciellt mkt. =) Så det är väl inte så mkt värst….antar jag? Nej, jag vete fan alltså. Och jag orkar inte ta reda på det heller.
JAG BRYR MIG INTE!!
Nej, jag tar tillbaka det där sista, jag bryr mig, men jag stänger av helt enkelt. Vet inte ens varför jag sitter här och delar med mig så jävla mkt…varför ska jag berätta det här för nån? Kan nån berätta det för mig?? Det gör ju saker värre…även om jag inte direkt känner de som läser detta så blottar jag mig. Indirekt så värdesätter jag inte min egna integritet och ser ner på mig själv….jag vet…det ska jag inte….men jag är bara sån, det är vad som finns längst inom mig…..den dåliga självkänslan. Och urusla självvärdet. Och jag vet inte vart jag ska ta vägen…allt känns bara jobbigt….hela tiden. Jag vet inte, men jag kan känna av en smärta djupt inom mig, när jag blir påmind om min tidigaste barndom, den jag inte kommer ihåg, men vet var hemsk. Sorg och dåligt behandlade konflikter inom mig tär mig i bitar….men den får sällan utlopp och frågan är om det hjälper?
Idag såg jag en dramatisering på 2:an tror jag att det var. Ämnet var syskonkärlek och incest! Ganska kontroversiellt, men väldigt fängslande. Det var en bror och en syster som hade vuxit upp tillsammans, utan far och med en ständigt arbetande mor. De älskade varandra så mkt att det gjorde ont i dem. Till slut kunde de inte undvika att uttrycka sin otroligt starka kärlek. Det hela slutade förstås i katastrof…..! Tänk att få uppleva en sån stark känsla….de skrattade och grät om vart annat, de gjorde så ont, men de struntade i allt och alla och bara gav all sin kärlek till varann, så stark var deras kärlek. Otroliga krafter!! Jag vet att jag inte skulle vilja vara i samma situation som de var i, men jag skulle vilja känna den styrkan i en känsla.
Jag vet att ingen kan förstå allt det jag skrivit, inte till den fulla grad som jag känner det…även fast jag inte känner helt ut själv….förutom vid vissa tillfällen då det väller fram. Det är rätt skönt när det händer. Så det är inte så att jag försvinner ner i ett svart hål….inte alls mina vänner, ni behöver inte oroa er. Jag känner mig stark och klarar nog av det mesta…försöker bara reda ut vad det är som fattas mig. Och sen vill jag lära mig att bli nöjd och lycklig!
Ibland undrar jag varför jag gör vissa saker…är det för att jag vill göra dem, eller är det för att jag låter mig utnyttjas? Det är något jobbigt att inte veta hur jag ska reagera…vad är det för nåt med det här…vill jag bli arg, är jag sårad…jag har skuffat undan allt vad detta är och bara sväljer många saker iaf om inte alla. När ska jag vakna upp och säga, nu får det vara nog, jag accepterar inte det här? NU vill jag ha en stor och mysig kram…av någon som förstår och bryr sig….men det går inte. Vet inte ens om denna person existerar. Har inte träffat denne ngn än iaf.
Jag fortsätter väl mitt sökande som alla andra och ser vad jag finner på vägen. Finns ju faktiskt inte så mkt annat att göra. Jag tror jag tar hela den här kärleksgrejen för allvarligt…skrämmer bort flikkor, fan jag är ju ändå bara 21…men jag söker riktig kärlek och vill ha den! Måste bara våga ta tag i den när jag väl hittar den…! Jösses va djup man kan vara va =)))!! Jamen om man skulle sova lite….!
Nej, bara vänner ska det vara!
[youtube]q3-kVVD3Ju0[/youtube]
Jag lyssnar på Delerium – Heavens Earth och den är bara såååå skön, sitter i extas och bara ryser, jag älskar verkligen Trance och sån musik, sä jävla underbar upplevelse! Den 4:e November så ska jag bli en ”rejvare” på riktigt, ska köpa coola kläder och spöka ut mig ordentligt =)! Och det ska bli så fetingbäst!
Idag blir nog den längsta dagbok nånsin…det är ju najs…mkt olika innehåll oxå.
Nu är det lite smått jobbigt igen…mitt huvud gör ont och munnen med…sen mitt hjärta! Kan hon inte ringa mig…jag pallar inte…jag vet, kan ju skicka ett sms. Så nu har jag gjort det, men jag vet inte om det hjälper…! *suck*
