ångest.frustration.hål.

Ibland hatar jag mig själv. Jag är så jävla dum och lat… och ger upp utan att försöka. Och så får jag ångest och blir arg på dem jag inte får hjälp av. De blir arga för att jag blir arg och för att jag inte vill försöka själv. Sen blir jag arg på mig själv och får lust att slå mig själv så jävla hårt att jag slutar vara en mespropp! Men jag gör det ju inte, jag hatar den känslan av frustration, kan få mig att koka som olja…inuti och jag vet inte vart jag ska ta vägen! Det är då det öppnas ett stort hål under mig, men jag har inte fallit ner ännu, jag har för stor självkontroll för det!

Fast vill det sig illa så exploderar jag en vacker dag och då blir det inte kul. Fan, jag kan inte se vem som läst min dagbok…skriv i min gb om du läser detta! *känna sig lika lam som BigTymer* Nu ser jag, så ni behöver inte skriva i gästboken såvida ni inte vill då! Ordet för hela mitt liv är nog frustration!! Jag är ständigt frustrerad över diverse saker, som mest handlar om mitt eget beteende och så. Att jag är osäker och har låg självkänsla det vet jag, men jag orkar inte med alla jävla bekymmer som det drar med sig. Och hur fan gör jag för att komma över dessa känslors vara och ickevarande??

Visste jag det vore jag lycklig, men det är väl bara att kämpa på och ta en dag i taget och försöka att inte göra så stor affär av allt som jag känner är jobbigt. *pust* Jag måste lyckas, annars kommer det sluta med att jag bor på gatan och tigger. Jag vill bara be er om en liten tjänst. Snälla försök att ha tålamod med mig, jag vet att jag är en mespropp som är feg och lat. Men jag kämpar verkligen. Och när jag gnäller och klagar över saker istället för att göra nåt åt det….ja det beror helt enkelt på frustrationerna jag har! Hjälp mig istället för att stjälpa mig. Jag vet att det säkert inte är meningen att stjälpa mig, men jag har väldigt låg tröskel då det gäller kritik.

Det är då jag blir sådär liten och ynklig och bara surar. Jag vill bli bättre på att ta kritik och bara utvecklas av den…och det gör jag väl i viss mån nu, men kanske inte så pass mkt som sig bör. Ok, efter denna självanalys och utvärdering…ska jag nämna lite tråkiga saker. Fick ett mess från en gammal klasskompis som berättade att en fd. skolkamrat tagit livet av sig. Sånt är tragiskt. Ville bara skänka honom en tanke och hoppas att han har det bättre där han är nu, han mådde inte så bra här på jorden… =(

Kraaaam på er!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.