Jaha…vart ska jag börja. Vi har en konflikt i familjen och vem är orsaken om inte lilla jag…! Så kul. Hur det starta…fråga inte mig..det har jag ingen aning om, men jag vet varför. Det är för att jag är så jävla sabbad. jag är tyst, eller så får jag utbrott och kan inte förklara mig.
Min mamma tar nästan alltid min sida, så blir farsan mer frustrerad än han redan är. För vi pratar knappt, och jag som är en liten räddhare pallar inte med att snacka med honom om varför det är som det är. *suck*
Han kom och sa förlåt för att han sa ”Vad tänker du med egentligen”, vid middagen. Jag höll på att bryta ihop ett tag. Jag vet att jag ställer dumma och korkade frågor ibland..men vafan.
Usch, jag, vill bara säga till honom att ok, vi har olika värderingar om vissa saker, kan vi inte bara låta varandra ha det? Och sen vill jag väl säga att han kan sluta kommentera vissa saker, det är bara onödigt och kränkande.
Jag vet inte vad jag babblar om…
Måste jag?
Vågar inte.
