Jag behöver kärlek…NU! För att inte säga nyss. Jävlarns rackarns oxå. Har träffat en person idag (läs igår då), det var min far som kom med min tvätt…men han gick lika fort. Så jag är lite understimulerad. Och ont i huvudet har jag med. Trött och borde sova. Men jag vill ju göra så mkt. Skriva ansökningar, skriva CV, göra klart hemsidan. och tusen andra saker. Men det får ju vänta tills imorgon, för just nu går det bara inte. Är som vanligt fylld med tankar härifrån till evigheten. Eftersom jag aldrig hittar nåt att bita tag i…bara fortsätter mala och mala. Och ingen förstår ett dyft av vad jag vräker ur mig. Leder detta till alienation? Jag tror tyvärr det. Och nu är jag trött på musik med. Hur går det till? Är man dålig, är allt dåligt? Fan, Snyggast kan han 😛
Dålig, dålig, dålig….sämst?
”Nothing is so good it lasts eternally.”
”No one in your life is with you constantly, no one is comletely on your side.”
Isolerad, ensam, korkad? Ja, jag känner mig isolerad och ensam. Ja, jag är korkad som inte gör nåt åt det och ja, jag ska inte gnälla. För jag kan ju ringa folk och åka hit och dit för att träffa folk. Men jag är trött på att alltid vara den som ska ta kontakt och hitta på saker. Om jag inte fortsätter med det, vad händer då? Kommer någon sakna mig? Om jag slutar surfa på internet, slutar skicka sms, slutar ringa och slutar med allt annat. Om jag bara sitter här och glor på tv i tre månader, kommer någon ringa. Ja, mina föräldrar förstås. 🙂 Men annars då?
Efter lite kval, har jag kommit fram till lite saker. Ingen vet vad jag känner. Ingen förstår hur dåligt jag mååår, ingen förstår min oro. Och ingen ska behöva bry sig. Så nu ska jag ta tag i det själv. Jag kan bara lita på mig själv i detta läge. Screw you, fuck me later! Iallafall…
Hela mitt liv har jag haft kanske 6 riktiga vänner. Så jag ser på det hela. Vill inte vara taskig mot nån som jag känner när jag säger detta. Så jag ska förklara mig. En vän för mig är någon som jag träffar minst några ggr i veckan. Samt som jag kan prata och ha roligt med. Visst har jag personer i mitt liv som uppfyller detta, utom detta med att träffas…ska iväg nu, skriver klart senare.
Tillbaka…Ialla fall, jag kan förstå att det är olika sätt att se på vad som är en vän och inte. Jag vill inte mena att jag har extra höga krav. Jag vet nog inte vad som är vad riktigt bara. Jag kan säga att jag vill ha en massa personer som vänner och kunna träffa dem mer än bara nån gång i månaden. men eftersom jag bor där jag bor och är i den situationen jag är, så är det inte så lätt alla ggr. De flesta jag umgås med jobbar. De tjänar mer pengar än jag och kan således ofta göra mer saker än jag kan pga att de har mer pengar. Jag vill inte vara den som alltid snyltar, så därför kanske jag inte träffar dem så ofta, eftersom när det händer nåt, utgång eller nåt, så måste jag låna pengar eller så. Jag vill heller inte bara umgås med folk på helger. Jag vill ha vänner som kommer hit och umgås med mig (trots att jag är världens sämsta värd ;), sen vill jag göra saker som polare gör i allmänhet. Fika, träna, sporta…typ sånt. Men alltid handlar det om pengar. Jag vill kunna ringa en person och bara helt rätt upp och ner bestämma typ att vi fikar, går till gymmet, chillar, vadsomhelst. Be there for eachother maan! Nej, fan nu ska jag göra nåt åt detta.
