Du är allt Jag har.

stanna hos mig
love is all we need
is it really me that they see.

no more pain skriver jag, sen tänker jag på hur jag ska kunna förverkliga nåt sånt, jag menar, livet består ju av pain också. Men självklart ska man inte överdramatisera. Inte mer tårar. Jag är inte alls trött, på att gråta varje kväll. Fö rdet gör jag inte.

Det är jag som bestämmer, jag är king och president över mitt liv. Klart jag ”väljer” att vinna.

Jag vet inte vad jag svamlade om..nu är jag vaken, vaknade strax innan 8, av att jag somnat med kläderna på, på sängen. Var jag trött? Neh! Inte alls..jag är aldrig trött, sådeså. Ska väl ner och hämta tvätten snart.

Pratade med morsan nyss, hon verkade ju måttligt förtjust i mina planer. Vet inte, men nåt kändes fel. Jag gör mitt bästa. Gör jag fel? Usch 🙁 Jag är inte på samma planet som dem helt enkelt. Att leva mitt liv är nåt som är helt obekant för dem. Förstås. Jag är den som lever mitt liv bäst, med alla misstag och sånt.

”Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag
Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
men lyckan i grunden, precis som jag

Vi är som personifierade nittiotal
i ett virrvarr av chanser och val

Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du

Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå

Det kallas tvivel, det där som stör

Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur

En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt – eller hur?

Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår
när du somnar om natten, precis som jag
utan mening på jakt efter ruset, genom dunket och bruset

Du lever för skratten, precis som jag

Vi är som flugor i smöret på nån annans kalas
Vi proppar i oss och vaknar som as
Här ligger ångest och prylar i drivor, jag unnar mig skivor
Dom hjälper mot ledan, precis som du

Jag har tid, jag har lediga dagar, där jag sitter och klagar
och längtar till fredan, precis som du

Kan du höra hur det låter i ditt vilsna skratt?
Kan du känna hur det gnager i natt?

Det kallas tvivel…

Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå

Det kallas tvivel…”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.