äh vafan

Jag blir inte klok på den här världen, mig själv eller andra människor. Det är för mycket. Jag menar här sitter jag och skriver ner mina tankar när jag borde sova. Jag drömmer mig bort till saker som jag vet att man måste kämpa för att få. Jag dagdrömmer om hur jag vill att saker ska vara, fast jag inte kan bestämma det. Men det är var persons rätt att drömma, leka med tankarna. Men varför slösar man en massa energi på saker man inte ens kan veta utan bara önskar? Livet ÄR svårt. Men gör man det inte mycket mer komplicerat än nödvändigt ibland? Självklart är det en massa saker som spelar roll. Rädsla och hela den där baletten. Men jag börjar bli riktigt jävla trött på att vara rädd. Jag vet vad jag vill, men det är inte lätt att få det just nu kanske..vad vet jag?

Hanging on to hope
when there is no hope to speak of
but maybe we should all, be praying for time..

Varför är folk rädda för det mest underbara som finns?
Jag förstår inte..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.