..and superboys don’t cry..
Jag må skriva ganska djupa och utlämnande dagböcker här, men egentligen är det ingen som vet hur jag mår. Kanske nån, bara lite. Men ingen vet. Jag tillåter det inte. Kan inte ens visa mig så svag inför mig själv. Jag tillåter det inte. Det är inte så svårt att verka glad och så. Jag är ofta glad. Det säger jag ingenting om. Men djupt där inne, döljer sig saker.
Varför får inte jag vara ledsen?
Det är som att omvärlden inte kan hantera det och just därför är jag inte så ledsen som jag kanske borde vara, eller känner att jag kanske är. Så fort jag säger nåt om det som stör mitt liv, så säger folk, le, var glad. Om jag inte är glad då? Det är inte så lätt att förstå tydligen.
De säger att det hjälper inte att älta och man måste se framåt, men om man är fast och bara ser svart? Tänk positivt. Ja, det vet jag att man ska, men det kommer ju tillbaka hela tiden. Ska man inte ta itu med problemet?
Jag kanske inte kan hantera att bryta ihop heller. Jag kanske aldrig kan komma tillbaka? Det kan man heller inte veta. Jag vill bara ha svar på hur man gör. För att tro på sig själv och framtiden.
Visst, allt är inte nattsvart, jag är inte hatad och jag har ett jobb, men jag trivs inte. Jag vill inte ens städa. Jag vet inte vad jag vill. Det gör det hela så svårt.
Rädslan. Osäkerheten. Kraven. Friheten?
”Se dig omkring
Var det det här vi drömde, drömde
Är det nånting
Någonting vi glömde, glömde
Har vi en planet fylld av mänsklighet
Hela mitt liv har jag försökt att fråga
Fråga och få ett svar
Det är dags att börja tänka om
För tiden rinner ut den kanske snart tar slut
Och jag vet att det vi bygger upp nu
Det blir en dag det våra barn ska ha
Oh
Vill så gärna ha svar
På frågorna som jag har
Vill så gärna ha svar
Jag vill så gärna ha
En tro på framtiden
En tro på sanningen
En tro på gemenskapen
Nångång
Nånstans
Nån dag
Säg mig, oh säg mig, oh säg mig
Oh säg var vi står
Jag måste veta nu
Säg mig, oh säg mig, oh säg mig
Oh säg var vi står
För jag vill ha en tro på det jag gör
Det är dags att börja tänka om
För tiden rinner ut den kanske snart tar slut
Och jag vet att det vi bygger upp nu
Det blir en dag det våra barn ska ha
Oh
Vill så gärna ha svar
På frågorna som jag har
Vill så gärna ha svar
Jag vill så gärna ha
En tro på framtiden
En tro på sanningen
En tro på gemenskapen
Nångång
Nånstans
Nån dag
Säg mig, oh säg mig, oh säg mig
Oh säg var vi står
Jag måste veta nu
Säg mig, oh säg mig, oh säg mig
Oh säg var vi står
För jag vill ha en tro på det jag gör
Jag måste veta nu
För jag vill ha en tro på det jag gör
Jag måste veta nu
Säg mig, oh säg mig, oh säg mig
Oh säg var vi står
För jag vill ha en tro på det jag gör”
Jag säger bara, varför tror ni jag gör det jag gör liksom.. för att jag mår bra eller?
