När man är singel kan man inte undgå att se alla de där andra som inte är det. Som har det sådär mysigt och gosigt och gulligt, som man en gång själv hade. Man minns och längtar tillbaka. Tror jag gjorde det alltför mycket förut. Jag har accepterat att jag är ensam för tillfället. Visst längtar jag också, men jag försöker att tänka så lite som möjligt på det.
Jag är inte på långa vägar redo att se mig själv med någon just nu. Det är liksom jag som gäller nu. Ingen annan. Jag har alltid klarat mig bäst när jag varit själv, varför skulle det ha förändrats? Själv är ens bäste dräng, eller nåt sånt säger man ju.
Förverkliga dig själv genom dig själv, inte genom andra. Var inte så beroende av andra. Lev på din egen glöd och kärlek.
”I will be there for me..”
NU SKA JAG PÅ ANSTÄLLNINGSINTERVJU!!!
[22:49]
ARGH, jävla sexualdrift! Jag blir galen. Jag vill gnhyngngnhnhnghngnhn! GONATT!
