Vald isolation. Att bara vara med sig själv och inte tänka så mycket på nåt. Surfa, läsa, glo på teve. Äta, jobba och sova. Musik, städa och bada. Så har mitt liv varit de sista veckorna. Händer liksom inget. Har varit skönt. Men det är jobbigt med stiltje också..
Jag är helt bedövad. Stundvis. There are no feelings. Ingen smärta, ingen glädje, inget alls. Bara vara. Utan att egentligen vara. Påverkas inte av nåt direkt. Kevlarsjäl minsann.
Känns som att det måste hända nåt snart, för det är rätt tråkigt att inte känna nåt. Ska försöka minnas det nästa gång jag klagar på att livet är för jobbigt. Men just nu har jag inget att klaga över. Det som eventuellt skulle kunna klagas över känns rätt beklämligt att klaga på. Så jag hoppar över det.
Varför hålla på och tråna och åma sig, det hjälper ju ingen. Min tid kommer nog den med. Tills dess ska jag leka desillusionerad, trött och allmänt bara vara.
Men det är nog bäst att jag ändrar den trenden lite smått iaf. Kan gå för långt. Fest i helgen. Blir säkert trevligt. Måste komma på nåt bra att ge bort i present.
Vet inte riktigt vad jag ska hitta på för att liva upp den gråa vardagen. Har liksom ingen ork, eller lust ens. Det är väl nån slags fas eller nåt. Jag är periodare. Pengar och socialt umgänge går hand i hand.
Dags att göra nåt åt denna sällskapstorka, dags för en rejäl fylla kanske? Undrar om det är nåt som är bra. Kanske ska pröva på nåt jag aldrig nånsin gjort bara för att få in lite dynamik i livet.
GÄÄÄÄÄÄÄÄSP
Jisses. jag är så förslappad så.
