Med bitterhet kan man ibland inse sanningen. Fast ibland behöver man höra en annan persons åsikt. Eller bara få höra nåt som får en att lysa upp för en stund. Att tänka,
”Oj, ser andra så på mig”, eller ” Jaha, så har jag aldrig tänkt på det”, kan vara upplyftande. Skev självuppfattning eller inte, jag behöver ha andras åsikter. Vet inte om jag får det i den utsträckning jag vill.
Jag kanske har ritat in mig själv i ett hörn. Med alla tankar om vad andra tror eller tycker om mig. Spelar det egentligen någon roll? Nej.. varför skulle det göra det? Klart det spelar roll vad vänner och familj och så tycker, men det är ju inte dem jag har problem med. Det är främlingarna. Folk jag passerar på bussar, tåg, i affärer, på stan eller på jobbet.
Fast idag talade jag med en dam i affären, hon sa nåt om att kattsanden jag just tagit var bra och då sa jag att ja, jag höll på att leta efter ett som var bra så man kunde ta bort kattpisset med. Då sa hon att det blev klumpar som man kunde slänga iväg så fick man fylla på efterhand, man skulle fylla på med hela förpackningen. Så det har jag gjort idag och det funkar bra. Men det var lite så att det hettade i ansiktet efteråt. Men jag gjorde det. Nu gäller det bara att lära bort den negativa belöningen och få till en positiv när jag faktiskt vågar.
Ska försöka börja utmana mig själv mer. Det är väldigt viktigt.
Closure.. Jag sa vad jag känt och känner och sen är det inte mer med det. Gråta en skvätt sen är det bra? Love conquers all? Det var lättare än jag trodde. Kanske för att jag inte hade några förväntningar.
JAG HAR INTE VARIT FULL SEN DEN 26:e JULI! HAHAHA!!