In silence we rise and we fall.
Varning *spoilers*
Sagan om ringen igår då. Jag är nöjd. Väldigt nöjd till viss del. Jag har äntligen fått se Tolkiens verk på en bioduk. Har velat det sen jag läste böckerna första gången för sådär ca 15 år sen. Det mesta som jag tyckte var viktigt var med. Saknade Sams fall mot portarna till Minas Morgul. När orcherna tar Frodo. Efter att Honmonstret stuckit honom. Annars var det väldigt bra. Hade gärna sett slaget om Fylke med. Men jag antar att man inte kan få med allt. Synd att Saruman inte fick vara med. Vart tog han vägen liksom? Det fick man ju inte veta nu. Sen ville jag att Denethors koppling till Svarta Tornet kunde ha varit med. Men som sagt..
Some hours later.
Det är en ren förbannelse att ha gåvan att tänka. Ibland. Som nu när jag sitter och tänker på hur allt i livet egentligen bara är obetydligt. Vad betyder vänskap egentligen? Det är ju bara nåt som man har för att inte bli tokig här i livet. Vad är livet då? Bara inget alls. Tidsfördriv. För vem, varför? Usch, måste sluta med dessa filosofiska frågorna, man blir ju bara deprimerad. Varför festar man? För att uppfylla nåt behov i kroppen? För att nej.. jag lägger ner. 😛
