where did we fall, where did it all fall apart?
Jag tror jag såg skymningen av det hela i gamla mail. Oj vad jag var arg, förvirrad och elak. Idag så spelar det nog ingen roll. När det man haft som fått en att må så bra helt plötsligt vacklar och faller, är det så man reagerar. Så reagerade jag, slogs med hela allt och inget. Det blev kaos. Kaos förstör. Kaos är mörker. Mörker är inte bra?
So don’t tell me I
haven’t been good to you
Don’t tell me I
haven’t been there for you
Just tell me why
nothing is good enough
Idagens läge är det lite som jag skrev en gång:
”Utan dig vore jag inte mycket. Jag skulle vara, men det skulle vara ett väldigt ensamt liv. Precis som det var innan jag hade dig”
Utan den där någon att älska så är man bara. Kanske är dumt.. men så är det. Farliga grejer är det. Men nu ska jag kanske sova? Man kanske inte skulle nattsudda så mycket om man hade nån att lägga sig och sova hos.
Nästa gång ska jag lägga ner vissa saker. När det nu blir. Det säger bara pang säger alla, men jag vetefan alltså 🙂 Kan inte nån skjuta mig snart då? Snälla? 🙂
Var ju trots allt flera år sen sist.
Jag hugger i sten.
Jag dricker glögg med balkongdörren öppen inatt, jag är så trött på alla mail och koder
Jag vill ha dig här på riktigt inatt och suga liv ur din halspulsåder
Jag får en doft av sommarens sista dagar
när vinden blåser in från England
Som du sa, det verkar svårt att bli riktigt nöjd, det är så lätt att fantisera
Mina tankar och minnen står mig upp i halsen, men mycket vill ha mera
Jag har kvar av sommaren om du behagar
Om du behagar komma hem från England
Jag har väl knappast gjort nåt sen sist, inte jag
Men jag tänker och tänker och vet att du sa:
Jag hugger i sten
Men jag tror att jag sakta börjar se en kontur
Några armar och ben
Jag jobbar mig inåt tills jag ser en figur
Inatt kom isen över sjön och snön föll försiktigt över Skandinavien
Nordsjön är väl stilla och kall så här års, innan våren sätter av igen
Det är nånting stilla mellan dig och våren
Det är nåt kallt mellan mig och England
I morgon sveper en dimma in som en julrush över staden
Det myllrar av stressade människor i stan men det är tomt på strandpromenaden
Jag tänkte att du kunde stå där i solen
Berätta ingenting om England
Jag har väl knappast lärt mig nåt sen sist, inte jag
Dina ord ligger och gnager här dag efter dag
Jag hugger i sten…
Jag dricker glögg med balkongdörren öppen inatt och låter vinden komma in ifrån väster
som en virvlande vår, som en dansande storm, som en galen orkester
Jag dricker ur mitt glas och alla dörrar är öppna
Det är dimma över mig och över England
Och du sa
Jag hugger i sten…
