Oh my heart can’t carry much more
It’s really, really aching and sore
My heart don’t care anymore
I really can’t bear more
Men kan man bli mer deprimerande? Vad hände? Varför slutade jag bry mig? Varför är allt så jobbigt? Va? Hjälp? Kanske? Uh.
Jag har ett riktigt dilemma. Det börjar med att jag är riktigt fruktansvärt trött på att vara ensam. Visst jag har en katt som håller mig sällskap. Men det är inte det jag menar. Jag tror ni vet vad jag menar. Jag är så trött på det så jag tänker inte ens skriva ut det. Jag tvivlar så starkt på att jag kommer finna det där. Kan inte för fem öre förstå hur det har kunnat förekommit i mitt liv vid tidigare tillfällen. Just nu känns det så långt borta. Särskilt då jag gör absolut allt man inte ska. Jag är bitter, vresig, sur och cynisk. Negativ.
Jag behöver bli räddad, men bara jag kan rädda mig. Där ligger dilemmat. Just nu är jag så intrasslad i mig själv så jag vet inte vart jag börjar eller slutar. Huvudvärk.
Somebody save me.
