Jag känner en som sett mer än de flesta.
En som aldrig sett vad han har här.
Han säger att han vart i helvetet och vänt.
Jag tror en del av honom blev kvar där.
Nu står han utanför världen, genomskådad och bitter.
Han går dom tomma stegen, under fåglarnas glada kvitter.
Na-na-na-na-na-na-naaa-naa, Na-na-na-na-na-naaa-naa.
Som du sa det kan vara svårt att bli riktigt nöjd.
Det är så lätt att fantisera.
Och mina tankar och minnen står mig upp i halsen.
Men mycket vill ha mera.
Han säger allt så bra.
Du säger att jag har en liten värld.
Men den är snygg och full av flärd!
haha, sådetså!
Och han tror han är ”förälskad” igen.
Det är så mycket i skallen.
Men när Du säger: God natt kära vän,
står Du påklädd i hallen.
Så är det, de raderna är om mig. Jag är han. Brukar vara jag.
Jag ger upp, jag orkar inte bli besviken
Som du sa
Det är dags att dra
För vi faller, faller, faller
Jag har fan uppdaterat dagboken 7 ggr redan. Och jag som är bakis. Haha.
