Don’t leave me hangin

In a city so dead.

Jag tänker inte bry mig. Ska skriva det jag tänker. Att jag inte får skriva sånt. För det är dumt. Fan. Hur ska jag nånsin komma vidare i livet. Vad vill jag? Ge mig en glimt av min framtid så jag kan sätta nya mål och sätta fart på det hela. För jag har ingen aning.

Ingen Aning.

Jag skulle lika gärna kunna vara fast i en tidsloop. En repeterande tillvaro. Sova, äta, jobba, festa. Men hur kul är det då? Jag vet jag borde sluta klaga, för det är inget att vara negativ över. I-landsproblem säkert. Och?

Jag tänker inte be om ursäkt. Jag är såhär. Fick för mig häromdagen att jag är en alldeles för logisk människa, använder bara hjärnan när jag beslutar saker, jag känner inte efter vad hjärtat vill. Allt handlar bara om logik och det är värdelöst.

Ge mig en dos med känslor att hantera. Fanskap alltså. Hur gör man för att locka in rätt sorts människor i ens liv? Såna som gör att man får kontakt med sig själv på ett annat plan än det logiska? Äh, skitsnack igen. Jag vet.

Jag Vet!

He said life’s a lot to think about sometimes
When you keep it on between the lines
And everything I want and I want to find one of these days
But what you thought was real in life
Oh, it somehow steer you wrong
And now you just keep trying and trying to find out where you belong
And I know you feel helpless now, and I know you feel, hold on
That’s the same road, the same road that I’m on

Etiketter: , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.