Hade jag inte varit så fruktansvärt lat av mig hade jag nog befunnit mig på denna stig lite oftare. Frågan är om man ska gå eller springa. Förmodligen det första. Men det gör jag ju på jobbet vareviga dag ändå, så det får nog duga.
Dag: 9 augusti 2005
Bittersweet symphony.
Den här bilden framkallar inte längre en bitter eftersmak, mest ett minne av en tid då allt var kaos. Men jag har gått vidare.
Södertälje Sluss.
Källa: Sjöfartsverket
Historik
Platsen för Södertälje kanal har varit densamma för fartygstransport mellan Mälaren och Saltsjön sedan vikingatiden. Då fick man dra farkosterna över vissa landavsnitt och grund med hjälp av timmerstockar.
Redan på 1400-talet rensade man vissa ställen för att underlätta passagerna. Under slutet av 1600-talet byggdes den första kanalen mellan sjön Maren i Södertäljes centrum, till Saltskogsfjärden i Linaviken, en smal vik från Mälaren. Men den blev aldrig riktigt färdig utan förföll och blev delvis ofarbar.
År 1819 blev kanalen färdig för full farbarhet första gången. Det hade tagit 13 år att anlägga kanalen. Då hade man även anlagt en sluss och man kunde ta sig hela vägen från Igelstaviken till Linaviken under kontrollerade former.
Strömt vatten.
Ja, sådant ska ni akta er för barn. Just det vi ser på bilden är förvisso mindre farligt, går en liten genomströmningstunnel mellan kanalen och Maren, här rinner vattnet ut i Maren från kanalen. Fint motiv i vilket fall.
Gamla flickskolan.
Här i denna byggnad belägen i Södertälje Centrum, fanns för massa år sen en flickskola. När jag var ca 5-7 år gammal någonstans gick jag teaterskola just där. Härliga minnen. Ibland undrar jag varför jag jämt börjar med saker som t.ex. teater men aldrig avslutar dem.