Klyschor.

Menlöst dravel. Så skulle jag kunna beskriva både min egen och alla andra bloggar. Ord i en myriad av andra ord. Tillsammans betyder de ingenting. Information som är både onödig och nödvändig. Men för vem och varför? Det finns så mycket saker som jag inte förstår i den här världen. Bloggarna gör mig oftast inte något klokare. Precis som alla andra verktyg vi uppfinner för att försöka fylla livet med mening. För det är allt vi gör, försöker om och om igen. Visst fungerar det för stunden. Inga tvivel om det, men sen kommer ångesten, tvivlen.

Kanske är det bara jag som har fel inställning till livet, jag som gör fel i mina försök att överleva vardagen och det så kallade livet. Vet inte om jag vet vad jag förväntar mig ens. Jag har upptäckt många universella sanningar genom åren, men vad har jag för nytta av dem när jag ändå är för feg för att våga agera efter det som jag vet är mer rätt.

Klyschor även kallade.

Allt börjar med mig. Bara jag kan förändra min värld. Bara jag kan stå upp för det som är jag. Om jag ändå visste vad det var. Det finns för många sanningar där ute. Min instinkt säger mig att de flesta är fel, falska, osanna. Men ibland glimrar det till. Ibland tror jag mig se sanningen, det där ljuset som vi alla söker efter. Men då påminner jag mig om att det inte är ämnat för såna som mig, såna som inte vågar. Som står och ser på medans någon annan vågar.

Och önskar att det varit jag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.