Heeej…
E ett gammalt Lunar-dagboks-fan.
Så du ska flytta och byta jobb? Jag ska också flytta till en jättefin lägenhet i Spånga, vilket gläder mig, men jag är även mitt uppe i en bodelning eftersom jag och min sambo ska separera. Sådan skit slipper man om man inte har någon intim relation. Det känns värdelöst att kärleken ska ha ett så högt pris, man ger en bit av sig själv, och en bit av ens förmåga att hänge sig försvinner den dagen allt är över.
Kan du inte ge mig lite positiva bilder av att vara ensam och bara ha sig själv? Jag menar, visst har man all tid i världen att umgås med sina vänner och familj nu som man tidigare satt på andra plats. Det är underbart med vänner, men finns det ytterligare positiva saker med att vara “fri”? Min uppfattning av dig är att du ständigt letar och hoppas på att få vara två, mer intim och fördjupa en vänskaplig relation till någonting mer, men finns det något som skrämmer dig för det och håller dig tillbaka?
Jag gillar det här sättet att kunna kommunicera – man kan blotta sig utan att riskera något. Jag tror att du har många fina tankar i det här ämnet och skulle uppskatta lite råd…
Tills nästa gång – krya på dig
L8
Många frågor, men jag ska ta mig tid att svara på dem. För det är rätt intressanta frågeställningar. Sen så är det oerhört kul att få lite respons och utbyte med en läsare. Självklart finns det för och nackdelar med kärleksförhållanden, precis som med många saker här i livet. Man får ju ta risker. För min egen del så tror jag att jag alltid strävat efter att hitta någon som jag kan tycka om, som också tycker om mig tillbaka. Men det är inget ovanligt. De flesta är väl ute efter något liknande. Eller hur?
För mig är det viktigt att få uppleva tvåsamheten eftersom jag inte riktigt gjort det. Visst har jag haft ett par förhållanden, ett som tillochmed var väldigt seriöst, men det tog slut innan vi hann uppleva den riktiga tvåsamheten. Eller iallafall vad jag tror den är. För jag har bara en vag känsla om vad det är. Skapat från det jag sett från människor i min närhet, men även från teve. Tyvärr är en stor del av min bild av hur det ”ska vara”, fiktionell. Vilket även kan vara en orsak till mitt ständiga sökande. För hur kan man finna något som kanske inte finns på riktigt. Det är här jag visar mitt tvivel. För efter flera år så kommer tvivlen då och då.
Frihet är ju som mycket annat en relativ grej. Beror på vem man frågar. Du som just separerat från en sambo ser fördelarna med att bli ”fri” som du säger, medans jag som varit singel i hela mitt liv förutom ca två år, inte har samma perspektiv. Självklart förstår jag många av de fällor som kommer med ett nytt förhållande, det är mycket som ska klaffa. Det är ju inte bara två liv som ska flätas ihop, utan ofta kommer en hel del andra med på köpet, mer eller mindre. Vilket inte är så lätt alla gånger. Så självklart har jag ju en hel del funderingar på hur det skulle kunna bli, eller farhågor till och med. Men det är sånt som löses med tiden.
Det som håller mig tillbaka är jag själv. Självklart. Som så många andra har jag blivit bränd genom åren. Vilket gör det allt svårare. Det har låst sig rejält. Vet varken in eller ut längre. Om jag blir intresserad av någon så är det oftast någon som på något sätt är oåtkomlig. Varför det blir så vet jag inte heller. Tror att rädslan att bli ratad är större än rädslan att förbli ensam just för tillfället. Sen tillkommer en hel del andra orsaker, som inte direkt förenklar läget. jag är för feg för mitt eget bästa. Det är lätt att veta att man måste våga för att vinna, men det är nästan otänkbart.
Positiva saker med att vara ensam är att man kan göra precis vad man vill. Ingen att ta hänsyn, man kan göra sin egna val. Utan att ha konferens eller diskussion om ditten och datten. Man kan sova hur länge man vill, duscha när man vill, äta vart man vill, vad man vill. Finns säkert massor med andra saker som är positiva också. Beror ju på hur man förvaltar det hela.
Hoppas att det gav dig något. Jag mår faktiskt bätttre idag, tack.
