When is it my turn to shine?
Jag är så trött på det här. Jag vet att jag kan så mycket mer, att jag vill så mycket mer. Kan inte gå omkring och släpa fötterna efter mig på ett jobb som inte ger ett jävla dugg. Ja, förutom träningsvärk i käkar och mage efter allt skratt på rasterna. Det uppskattar jag väldigt. Men resten av tiden är ju enbart dötid. Hur gör jag för att finna min grej. Det som får mig att brinna. Finns väldigt många småsaker, men inget som gör att jag säger JA!
Just det här vill jag göra. Men hur hittar man dit liksom? Särskilt när man har så dålig självsyn som jag har. Jag är verkligen dubbel där. Jag vet att jag kan mycket mer, men tror inte att jag kan. Hur går det ihop då? Det är som att något inuti mig försöker bryta sig ut, men blir hindrat av min mur av titan. Muren som sänker mig dag in och dag ut.
Ibland vill jag bara skrika så högt att muren sprängs och förintas. Men nej, se det går ju inte. Här ska det lidas och sväljas och bara uthärdas. Till vilket pris då? Vad finns det för anledningar? Egentligen inga va? Cause I’m free to decide! Fan alltså.
