Det är ju det som är den eviga frågan.
Okej, säg att man hittar någon som intresserar en mer än kanske någon förbigående brutta på gatan. Någon som till och med visat lite intresse tillbaka. När man väl bestämt sig för att ge det ett försök, kan man liksom göra bort sig då? Genom att skicka sms varje dag, eller inte skicka något alls? Jag funderar för jag vet inte om jag gjort det eller om jag bara är onödigt nojjig. Jag har nog en tendens att vara det. Men bara för att jag inte fått svar på ett sms, eller för att jag verkar vara den som tar upp kontakten mest, betyder det ju inte det värsta.
Eller så är det så. Jag kanske blir grundlurad, vad vet jag liksom. Hon kanske tröttnade så fort hon träffade mig. Men varför skulle hon då gå med på middag på allvar? Äh, får helt enkelt anta att det finns en logisk förklaring till det hela och se vad som händer. Hon kanske jobbar. Bara för att jag är nåbar nästan hela dygnet betyder det ju inte att alla andra är det.
Det är iallafall ingen positiv känsla att inte veta hur man ska eller inte ska agera.
Play it cool or be a fool.
Enklast är väl å bara vara sig själv. Känner man att de e rätt så e de ju bara å ge järnet. De kan gå bra å de kan gå helt åt pipvängen. Heck, vågar man inte så har man ju heller inget å vinna =D
”He’s just not that into you”-logiken kan nog oxå överföras på tjejer.. Bara tuta o köra!
Ja, jag har en viss tendens att utstråla det va? Vet inte riktigt hur jag ska ändra på det faktumet.