Inget hände.

Så klart det inte hände något. Jag bara rapporterar om mina så kallade förförarplaner. Hela grejen har liksom domnat bort och existerar knappt längre. Var som vanligt min fantasi som svävade iväg och trodde att underverk kunde ske. Borde ju ha lärt mig vid det här laget att sånt tillhör ett väldigt fåtal undantag. Helgen var som sedvanlig, somna i soffan/sängen innan klockan slår 22 på fredagen. Lördag var det slappa inför festandet på kvällen, sen var det förfest och utgång. Men absolut inte ens i närheten av det hångel jag var ute efter.

Damen i fråga hörde ju inte av sig. Mina fåfänga försök med sms på fredagskvällen var inte ens uppmärksammade. Skulle ha struntat i att skicka nåt alls. Sen var det tyst i flera dagar. Vilket tyder på ett visst ointresse. Så ja, igår innan jag somnade så fick jag veta via msn att det var mycket just nu, med skola och jobb osv.

Så var det med det. Hon hade inte så mycket mer att tillföra den diskussionen så jag somnade efter en stund. End of story? Förmodligen antagligen, maybe I dunno. Vi får se om hon kommer tillbaka eller bara försvinner ut i periferin. Vilket som nästan. Eller hur känns det egentligen? Bra fråga.

Bra jävla fråga.

punkter på listan

Igår var jag så trött att jag somnade strax innan 18.
Vaknade vid 23.15 borstade tänderna och la mig igen.
Vilken tur det var, för den här dagen var inte kul.
Hade jag varit trött också hade dagen sugit getpung.

Idag har jag haft lite mer energi. Slängt sopor, städat ur kattlådan.
Dammsugit och plockat lite allmänt. Har även skickat efter blanketter.
Från CSN, hoppas på att kunna sänka årbeloppet.
Har ju nytt jobb med mycket lägre inkomst.

Imorgon är vi egentligen bara två på jobbet, men en som egentligen är sjuk kommer in ändå.
Skönt för oss, mindre bra för henne. Funderar på om jag ska laga mat nu eller bada.
Ska bli skönt att få båda gjort.

Några fler punkter avprickade.

Åsiktsfri?

Måste sluta upp med att försöka komma på vad jag ska skriva om, för egentligen vet jag. Det är ju bara att skriva vad jag känner, om vad som helst. Som att jag just nu stör mig på min laptop. Det går inte att skriva med den. Den bråkar och är dum. Ajabaja på den.

Jag tänker för mycket på saker och ting. Vilket jag nog inte är ensam om, men det spelar ju mindre roll. Jag tänker ändå för mycket. Detta kan utspelas på flera sätt. Jag virrar till det och får för mig saker och är allmänt skummel. Paranoid har jag tänkt att jag är många gånger. Men mest av allt är jag neutral och icke ställningstagande. Det är så enkelt för mig, det ligger som i min natur att inte tycka något speciellt. Förutom när någon ifrågasätter mig, då kan jag försvara mig genom att tycka som de tycker, eller nåt åt det hållet. Spelar ingen större roll liksom.

Inbillar mig att jag kommer ha en stark åsikt när det gäller viktiga saker, men ja, det vet jag ju inte. jag hoppas då det iallafall. Men just nu är jag svår att motivera till några större åsikter eller debatter. Det finns liksom inte så mycket att hämta i det hela. Jag tycker väl som de flesta andra. Kanske är för att ha en åsikt överhuvudtaget som jag jämt ska berätta hur äckligt jag tycker vissa drycker och maträtter är. För att kompensera mina ickeåsikter inom politik osv.

Eller så är jag bara för trött och alltjämt oengagerad och ej insatt. Har faktiskt märkt att det bor små åsikter i mig nånstans, det gäller bara att dra fram dem ur mig.