Dag: 22 april 2006

Misunderstood.

Skrevs den av — 1 kommentar ↓

Jag är den jag är. Vem annars liksom? De erfarenheter och upplevelser jag haft har format mig till den jag är och hela mitt liv är min historia. Jag är mångfacetterad och komplex. Jag vet om det och säkerligen de som följt mig en bit på vägen med. Det värsta jag vet är när folk dömer mig efter det de sett. Jag är inte alltid rakt på nålen, klockren och given i alla lägen. Men ändå förväntas det nästan i vissa kretsar eller personer.

Jag är för mycket mig själv i det att jag inte ironiserar sönder, eller är så sarkastisk. Ledsen men jag är inte sån. Tror det kan sticka i folks ögon. Så då känner de ett behov av att trycka ned mig och förlöjliga mig. Eller så är det bara min ursäkt till varför vissa människor inte kan acceptera mig. För jag vill ju att alla ska gilla mig. Förstår inte varför de inte skulle göra det. De behöver ju inte älska och avguda mig, bara acceptera mig för den jag är.

Det är väl inte så svårt. Jag gör det. Med andra alltså. Allt som oftast med mig själv med. Det är okej att vara lite skum och konstig. Det är positivit i mina ögon eftersom jag alltid varit det på något sätt. Tråkigt med människor som försöker placera in sig i nåt slags fack, genre eller i en grupp. Normalisering är till för wankers.

Otajming

Skrevs den av — Inga kommentarer ↓

Kan det vara så enkelt att jag inte hajat tajmingen i det sociala samspelet?

Ibland känns det som att jag blir missförstådd ganska ofta. Jag säger fel sak vid fel tillfälle och till fel personer. Eller gör saker. Men måste man välja sina ord hela tiden så är ju det skit tycker jag. Kan väl inte vara så svårt att ta det jag säger för andra? Det är ju inte direkt så att jag någonsin sagt nåt taskigt eller ens fel. Bara min version av sanningen. Min tolkning av verkligheten. Min rättighet att göra så försummas genom att andra tycker att det jag säger är skumt, sen låter jag det tolkas till något det inte är.

Vem har sagt att den allmänna uppfattningen om sakers vara och icke vara ska vara gällande?

Ursäkta för ordet tajming till alla språkfascistoida idioter. Ungefär som att mejla jag vet.

Olikheter

Skrevs den av — Inga kommentarer ↓

Vi människor är så jävla olika. En del klarar sig själva, andra måste ha sällskap för att inte känna sig ensamma. De rår inte på känslan att vara ensam. Vi som klarar det kan knepen som gör det hela mer uthållbart. Vi trivs i vårt eget sällskap. Oftast iallafall. I mitt fall så har jag alltid känt att det är något som bara är. Inget som går att göra nåt åt. Jag väljer det ju själv på ett sätt.

Sen det här med att hitta kärleken. Vissa har hur lätt som helst för det, nästan så att det verkar vara ödet eller förutbestämt att de skulle möta sin älskade. I mina ögon kan det vara svårt att förstå, eftersom det aldrig hänt mig. inte på det sättet att jag träffat någon blivit kär och sen flyttar ihop efter kanske ett halvår, blir med barn efter nåt år och sen gifter sig vid 21.

Jag vet att det är rätt ovanligt, men det förekommer.

Just idag så är jag mest konstig. Känns det som. Ingen är som jag och folk måste tro eller veta att det är något som inte stämmer? Eller är det bara jag som känner så? Jag undrar när jag stannade i utvecklingen. Samtidigt som jag undrar varför jag valt att göra det. Det är ju mitt liv, jag som bestämmer vad som händer.