Kan det vara så enkelt att jag inte hajat tajmingen i det sociala samspelet?
Ibland känns det som att jag blir missförstådd ganska ofta. Jag säger fel sak vid fel tillfälle och till fel personer. Eller gör saker. Men måste man välja sina ord hela tiden så är ju det skit tycker jag. Kan väl inte vara så svårt att ta det jag säger för andra? Det är ju inte direkt så att jag någonsin sagt nåt taskigt eller ens fel. Bara min version av sanningen. Min tolkning av verkligheten. Min rättighet att göra så försummas genom att andra tycker att det jag säger är skumt, sen låter jag det tolkas till något det inte är.
Vem har sagt att den allmänna uppfattningen om sakers vara och icke vara ska vara gällande?
Ursäkta för ordet tajming till alla språkfascistoida idioter. Ungefär som att mejla jag vet.
