Har aldrig eller nästan aldrig haft någon som jag valt att öppna mig för, någon som alltid finns där och kan lyssna och komma med lite goda råd och så. Ingen jag direkt anförtrott mig åt. Istället har jag spridit ut det ganska rejält. Lite här, lite där. Vet inte om det är så bra. Kanske är mitt sätt att inte släppa någon nära inpå. Skulle vara skönt att känna att det alltid fanns en person som jag vet att jag kan snacka med som inte kommer med lösningar eller som missförstår mig. Någon som verkligen fattar vart jag kommer ifrån på något sätt. Ta inte det här på fel sätt nu, jag vet att det finns både familj och vänner som jag kan göra allt detta med. Jag vet att ni finns där. Men på något vis så vill jag inte tvinga fram något. Det ska kännas naturligt. Vet inte själv hur jag skulle vilja att det var, men det är väl något jag får klura ut. Nu måste jag sova.
