Det handlar helt enkelt om den jag blivit efteråt. Efter månader av kamp mot allt som jag inte ville vara, så gick jag bara och släppte allt. Mitt sätt att hantera förlusten gjorde att det liksom inte gick att bete sig normalt. Så konsekvensen eller ja, effekten blev att jag blivit väldigt beskyddande av mina egna känslor. Jag kan inte riktigt med det hela längre. Så jag undviker sånt. Eftersom det inte löstes på ett bra sätt så vet jag inte hur jag ska hantera det som blev över. Det som blev över måste överföras till någon annan innan det går att återgå.
Jag förstår om ingen fattar ett jota av det här, men det är väl inte riktigt meningen heller. Kände bara att jag behövde formulera det.
Andra bloggar om: känslor
jag förstår för jag vet. ger man det tid o begrundar o framförallt ger sig fan på det så klarar man det.
Gäller att våga med..
så sant…det tog mig fyra år. visst är det jobbigt o visst gör det ont o klart somfan man är rädd, men samtidigt händer det inte mkt om man inte tar tag i det. man får försöka blicka framåt o försöka inse vad som ska göras för det ska bli bra. det är svårt, men lätt värt det. jag hejar på dig.
Fast jag tror vi har motsatta tankar om vad det här handlar om. Även om det iofs går att applicera åt båda hållen. I slutändan handlar det om att göra det som krävs för att man ska bli lycklig. Våga lita på sina känslor och gå på dem. Men ja, det är inte lätt.
det är känslan jag känner igen, det var den jag hade. jag vet inte vad som hänt dig precis som att du inte vet vad jag varit med om. jag vet bara att man mår tusen ggr bättre om man tror på sig själv, om man bara vågar leva.
Ska sova på saken 😉