Min dag i ord

Började dagen med att sova ungefär en timme längre än väckarklockan var ställd på. Eller klockorna, använder ju både mobil och vanlig väckarklocka. Men jag är en expert på att sova genom alla möjliga larm, så jag sov lite längre. Sen minns jag inte exakt vad jag gjorde, fixade väl med frukost och så efter någon timme. Kan vara extremt seg på morgnarna. Sen fick jag något ryck och dammsög hela lägenheten. Eller var det igår? Ja, min tidsuppfattning är nog lite luddig om man uttrycker sig så.

Ja, sen var det dags att skicka ett viktigt mail. Låg och tänkte på det inatt när jag skulle sova och jag vet att det är genomförbart, ska bara se till att formulera hela idén och få fram den presentation av själva idén som jag funderat på. Ska bara komma på en bra titel på hela ”projektet” , sen vore det ju bra om mailen som jag fått i svar kunde dimpa ner i inlåddan någon gång, skickade ju vidare dem från spamstopparprogrammet för flera timmar sen. Väldigt underligt.

Sen cyklade jag till skolan i spöregn, hade långkallingar på mig, så till en början kände jag inte det underkylda blöta regnet. När det väl hade trängt igenom både jeans och kallingar var det desto värre. Jag kunde knappt se, så mycket vatten hade jag i ögonen och i resten av ansiktet. Inte alls kul, torkade inte förrän seminariet var över ca 2-3 timmar senare.

Begav mig iväg på en sväng på stan innan jag cyklade hem. var ute efter ett regnställ, passande nog, kan ju inte bli genomblöt så fort det är nederbörd ute. Gick runt och letade på alla möjliga ställen, men jag hittade inget regnställ. Hittade däremot lite batterier till min framlykta till cykeln och en vägglampa till sängen. På gamla hederliga Claes Ohlsson. Bästa affären.

Sen jag kom hem har jag inte gjort speciellt mycket. Fixat till det yttre, rakat mig på skallen och i ansiktet. Kände knappt igen mig själv när jag tittade i spegeln tidigare. Nu känns det lite bättre. Det var iofs ingen negativ syn, men det kändes konstigt att se sig själv i spegeln och inte känna igen sig. Kanske jag börjar se mig själv som den ålder jag är. En effekt av det umgänge jag haft på sistone och att jag jämt känner mig som en gammal gubbe i jämförelse.

Skitsamma, någon gång ska man väl se sig själv som äldre.

Andra bloggar om: , ,

Intressant

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.