Pladdra går ju

Efter några dagar med intensivt pluggande och så, känner jag mig mindre motiverad just nu. Kanske bara läser sammanfattningarna? Fast det är dumt att bara göra det. Jag bör göra som jag gjort tidigare i veckan. Men jag vill inte! Nej, jag ska göra nåt annat ett tag och se om jag känner mig mer manad sen. Skriver mer om detta senare. Fast egentligen vill jag bara fortsätta skriva. Men jag vet liksom inte om vad det skulle vara. Jag blir liksom låst och borde inte tänka så mycket, bara skriva. Låta det flöda. Ställa lite roliga frågor och fundera omkring. Då blir liksom ens inlägg mer intressanta. Varför har jag ingen lust att plugga då? Jag känner inte alls att det skulle ge mig något. Jag blir nästan lite anti för att jag har press på mig att läsa massor. Det är ett rätt tight schema nästa vecka. Sen måste jag städa min gamla studentlägenhet med. Låter som att det är en gammal lägenhet. Haha. Nej, men den jag hade innan den jag bor i nu. Inte för att det borde ta sådan lång tid, men det är inget jag direkt ser fram emot. Putsa fönster, moppa golv, skura kylskåp och duschväggar. Blir ju som att återgå till jobbet. Apropå jobbet kom jag just på att jag missade telefontiden till facket. Skulle ju ringa och kolla varför jag inte fått någon räkning på min avgift. Kan ju vara bra att betala den. så jag är kvar i a-kassan och sådant. Är säkert inte med längre och är helt utan säkerhet ifall jag någon gång skulle behöva stämpla. Skitbra. Nu skiter jag i det här.

Andra bloggar om: , ,

Intressant

I must say

Hahaha
Vad ska man säga?
Man kan ju inget annat än skratta.
Åt alla dessa idioter.
Var finner man dem?
I Aftonbladet och Expressen.
Fotbollsspelare som köper bilder.
Idoler som nomineras till rockbjörnar
Sommar i december
Bönder som förlovar sig
Partier som är körda i botten
Kändisar som gifter sig, skiljer sig.

Åh denna underbara galna värld.

Andra bloggar om: , ,

Intressant

Nobody said it was easy

On the deeper end.

Jo, igår på föreläsningen. Jag fann min diagnos. Vad som skett med mig. Varför jag är så passiv. Jag har liksom resignerat. Jag visste om det, men jag visste inte vad det kunde kallas. Om man har låg self-efficacy (tron på den egna förmågan) finns en ökad risk för depression, resignation och
smärtsamma självtvivel. En persons tro på den egna förmågan är vad som driver denne till handling.

Vad har nu detta med mig att göra? Ja, vad är det jag inte har gjort eller försökt mig på de senaste åren? Vad kan det vara? Vad har jag gett upp hoppet om? Kan det ha något med det andra könet att göra? Ja, självklart.

En serie med dåliga erfarenheter har liksom drivit mig dit. Borde ta stöd av min sociala omgivning för att kunna komma till bukt med det hela. Jag har inte direkt varit villig att diskutera detta med någon. Hela tiden när någon tar upp frågan om jag träffat någon eller hur det går med damerna, så liksom undviker jag att svara. Mest för att jag inte vet vad jag ska säga.

Men nu kanske det är enklare. Eller jag vet vad som kan hjälpa. Borde kanske ha fattat det tidigare. Men jag har väl inte trott att det spelat någon roll. Att prata om att man är kass när det kommer till damerna är väl ingen höjdare direkt. Sedär, nu sköt jag min förmåga i sank.

Det är ju det det handlar om. Singelcoacherna nästa?

Andra bloggar om: , ,

Intressant