A-kassan och solidariteten

För en gångs skull ska jag inte skriva om tråkiga saker som vad jag äter, eller har för mig. Jag ska försöka mig på att ha en åsikt eller iallafall få fram vad jag har för tankar om en del saker. Det handlar om politik. Om den nya regeringen, deras sätt att arbeta, deras förslag och vad jag tycker lite sådär. Eftersom jag läser en hel del bloggar och har en del runtom mig som inte riktigt gillar vad som sker, ska jag försöka återge av vad jag förstått. Jag kommer inte komma fram till så mycket, mest få ut mina tankar.

A-kassan och solidariteten. Det talas mycket om det på oppositionssidan. Att det är ett svek mot det lilla folket, att nu kommer det barka käpprätt åt helvete. Trampa på de som redan ligger ned. Mycket är ren och skär invänjd smörja. Särskilt från de som är riktiga arbetare och jobbar inom fack och olika politiska rörelser som LO. Jag tror att de är så inskränkta på att vi måste hjälpa alla så mycket att de inte behöver bekymra sig, bara göra rätt för sig. Hur gör de rätt för sig? Ja, de söker jobb. Men är inte det lite för ja, mesigt?

Nu tycker den nya regeringen att det är dags att ta i med hårdhandskarna. Jag som aldrig varit arbetslös kan inte för min värld säga att jag vet hur det är att vara arbetslös. Det finns säkert väldigt mycket som är problematisk. Det tror jag att det gör. Det är nog inte så enkelt som de vill göra det. Att höja avgifterna och korta ner tiden som man kan få a-kassa kan vara motiverande, men lika ofta kan det nog vara tvärtom, väldigt omotiverande och betyngande.

Är det kontraproduktivt eller kommer det ge resultat? Eftersom det finns lika många scenarion som det finns arbetslösa och arbetssökande kan jag omöjligt svara på den frågan. Regeringen är av en åsikt och oppositionen en annan. Jag tycker att det är värt ett försök. Väldigt lätt för mig att säga. Men det kommer ju drabba mig med. Jag vet inte hur mycket, men jag är med i facket och betalar minimumavgift på 100 kr, nu när jag studerar.

Sen det här med solidaritet. Visst vi ska bry oss om varandra och ingen ska behöva bo på gatan, men i dagens samhälle är det väldigt många som utnyttjar systemet för att slippa jobba, slippa göra sånt som vi andra gör. Självklart finns det de som mår piss, som behöver vara förtidspensionärer och inte kan eller bör jobba. Men att helt avfärda regeringens försök att styra upp situationen på arbetsmarknaden tycker jag är dumt. De vill iallafall göra något. De vågar. Låt dem försöka. Jag vet att det inte alls är svart och vitt, det finns så många olika faktorer att ta med i ekvationen, men försök att inte dra till med de gamla flosklerna om att de inte bryr sig om folk. Att de bara vill att de rika ska bli rikare.

För om det är så, så kan vi lika gärna lägga ner allt vad land och regeringen heter, för då är det var man för sig, ingen som bryr sig om andra. Vilket jag vägrar tro på. Jag hoppas och tror att de som vill ha makt, vill ha den för att förbättra världen och inte bara roffa åt sig mer. Kanske är jag naiv och puckad, men jag hoppas verkligen det.

Andra bloggar om: , , , , , , ,


Intressant

Bloggar etiketter: , ,

1 tanke kring ”A-kassan och solidariteten

  1. Patrik

    Moderaterna ser att förändra samhället i grunden. Har själv haft förmånen att se saken ifrån bådas sidor. Både den rike med villa, utlandsjobb och traktamente som en släkting har och har själv hamnat på den andra sidan. Min släkting sade när han jobbade i Hong Kong att människor där såg upp till en som kom till toppen. Jag såg inget fel på det ända tills jag hörde av en annan vän som var kristen palestinier bosatt i Sverige sedan några år. När jag nämnde detta om Hong Kong frågade han mig i sin tur hur många lik den som kommit till toppen behövt vandra över. Det slog mig att det i så fall blir som rangordningen i ett hönshus. Det blir alltid någon som hamnar utanför. Jag ser nu skrämmande tendenser med den här regeringen att de satsar på just det systemet! Hackkycklingen hamnar utanför. Det är hans/hennes eget problem och staten ska inte hjälpa. Endast om man är ung. Men om man mist jobbet är man ensam.

    Ett råd! Har du ett arbete, så håll hårt i det! För det är DITT fel att du blir avskedad enligt herr Littorin! Och det ska du lida för.

    Deras senaste bud är att det inte ska löna sig att utbilda sig eller studera för arbetslösa eftersom man får känna stress och se sin enda livlina a-kassan försvinna samtidigt som man försöker göra bra för sig inför förhoppningsvis ett jobb! Jag är också ledsen över allt den hat och avsky jag upplever finns emot arbetslösa! Jag blir mörkrädd!

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.