I mina studier har jag kommit över begreppet utvecklingspsykologi. Som jag även nämnt att jag haft föreläsningar inom nu i veckan. Det har varit väldigt intressant och förblir intressant. Särskilt vad som kan påverka ens framtida beteende och hur man blir den man är. Mycket av grunden till ens trygghet och anknytningsförmåga anläggs i tidig spädbarnsålder. Det är då vi för första gången knyter an och liksom får en trygghetskänsla från modern. Det är även av modern man lär sig att hantera omvärlden från början. Det är hon som ska förmedla hur man tacklar vissa situationer. Att det är okej att det finns både onda och goda ting, att världen har fler nyanser än svart och vitt.
Utan denna grundläggande trygghet och förmedling av hur man ska hantera främmande situationer kan barnet bli otryggt, få låg självkänsla och kan på olika sätt försöka hantera det. Som kan resultera i ganska många mindre bra konsekvenser. Man kan säga att barnet ärver förälderns egenskaper. Kan inte modern förmedla trygghet för att hon själv inte är trygg, kommer inte heller barnet kunna lära sig att känna sig tryggt.
Ja, det är väldigt intressant och lärorikt. Man kan komma fram till en hel del. Nästan så att man vill ut och hjälpa alla andra att förstå sina svagheter. Så som jag själv känner att jag kommit till insikt.
Ja, en dag kanske.
Andra bloggar om: utvecklingspsykologi, trygghet, svagheter
