Robert Jordan har dött.

Idag när jag satte på datorn och skulle kolla in bloggar som uppdaterats under natten såg jag att ett inlägg från författaren Robert Jordan, hade trillat in. Eftersom han har varit sjuk en längre tid i Amyloidosis, så är det inte ofta den uppdateras, så jag gick för att läsa den så fort jag såg att inlägget fanns. Vilket visade sig bli ett antiklimax.

Sometimes even when you’ve fought your best…., var de ord som mötte mig och bara efteer några ord insåg jag att det oundvikliga hade skett. Han hade fått kasta in handduken mot denna sjukdom efter år av kamp mot den. Ens första reaktion är ju att neej, han skulle ju inte dö. Han skulle ju få skriva klart sitt jätteepos om Draken återfödd.

Men det fick han alltså inte, snacka om att missa målgången med bara några meter. Det var inte långt kvar på hans sista och tolfte bok, som jag och miljontals med andra fantasyfantaster väntat på i flera år. Faktum är att jag i tio år har följt denna serie. Ända sen jag sommaren för tio år sen var på väg hem efter en sommar I israel och köpte en av hans böcker på flygplatsen. Sen dess har jag varit fast. Har varenda en av de böcker som ingår i serien, prologer, epiloger, faktaböcker. Saknar bara den sista. 🙁

Som tur är har han berättat hur han planerat den sista boken och hans fru Harriet är väl insatt i hans arbete. Så som jag förstått det kommer nog hon slutföra hans verk. Hoppas han får vila i frid nu efter flera års kamp.

Andra bloggar om: , , , ,

Intressant

Take this heart

Jag har precis insett något som jag vetat om djupt inne rätt länge. Det finns vissa delar av mig som jag inte alls tycker om. Som jag rent av hatar. Det förstör så mycket i mitt liv att det känns som att jag missar att leva det. Att allt som kunde varit så mycket bättre helt enkelt inte är alls. Jag har vetat om det, men eftersom jag inte klarar av att hantera eller ta tag i det, så väljer jag att ignorera det. Men det kommer liksom aldrig att inte finnas där. Det kommer alltid spöka. I bakgrunden, i skuggan. Av allt jag någonsin gör. Jag vill bara bli fri från dessa demoner som alltid ska lägga krokben på allt i mitt liv.

Att alltid leva mitt liv på låtsas, utan insats. Utan att investera i andra. Utan att investera i mig själv, är jävligt tröttsamt. Att sitta och beklaga sig, för det gör jag. Utan att göra något åt saken, är så fruktansvärt onödigt. Vad ger det mig eller någon annan? Jag är trött på min rädsla för känslor och människor. Jag vill inte vara sån, jag vill inte.

Jag vill säga JA till känslor, livet allt det goda OCH det dåliga. Det vill jag.

Andra bloggar om: , ,

Intressant