Det här kommer gå bra!

Jag kan helt enkelt inte sluta göra sådant som inte har med hemtentan att göra. Fast jag skriver lite och funderar lite med. Så helt bortkastat är det ju inte. Men så fort jag lekt klart med mina monster så kan jag nog koncentrera mig bättre. Då kommer IE att dö. Inte en sekund till ska jag ha uppe det programmet. Även MSN kommer få dö då. Det är om ca 30 minuter, så det är inte mycket tid kvar nu.

Jag ser fram emot att känna fingrarna flyga fram över tangentbordet och känna hur alla tankar liksom skapas framför mina ögon på skärmen. Jag kan faktiskt både känna och se hur det sker. Så fort som alla orosmoment som stör försvinner. För jag kan göra det här. Det är bara lite segt att komma igång.

Hallelulja, jag har 7 sidor minst kvar att skriva!

Framtidens ljuvliga liv

Det är som jag sagt någon gång tidigare rätt fascinerande att se hur folk lever sina liv. Jag menar, se bara på mig. Tog mig många år att ens våga mig på att börja den resa jag är på idag. Men jag kom hit till slut. Medan andra skaffade barn och levde det livet så har jag försökt finna mig själv innan jag ens funderar på det. Har inte kommit hela vägen, men jag känner ändå att jag träffat någorlunda rätt.

Som någon skrev någonstans, så är det så många som bara nöjer sig med ett liv och fast de inte är riktigt hundra på om de vill ha det liv de lever så stannar de där dem är. Jag kan på något sätt förstå det, men samtidigt, så nej. Men jag är ju trots allt inte en sån som nöjer mig. Jag gillar att göra det lite mer invecklat. I alla fall i vissa fall.

I andra vill jag göra det jävligt enkelt för mig själv. Men jag kanske ska utmana ödet lite mer. Som att söka jobb som jag inte tror att jag klarar av. Måste ju på något sätt stiga ur min safe zone och sluta vara så bekväm. Vill man komma någonstans så måste man ju liksom våga lite. Ser hur folk runt om mig söker både det ena och andra jobbet, medan jag inte har uppdaterat mitt CV sen jag fick mitt jobb på mikron för ca 2 år sen.

Frågan är om det finns så mycket mer att lägga till på det. Men det är ju just därför jag ska söka jobb. Måste som sagt uppdatera CV:t. Vilket känns surt. Jag behöver nog hjälp. Jag vill ha min referensperson nu! Så jag kan börja klura på mina tankar om min framtida karriär. Så jag kan bli mer målinriktad. Det är för jävligt att inte ha ett mål att fokusera mot. Kanske ska klura på det med sen.

Nu måste jag dock klura på sängen, så jag kan bli utvilad och kan klura fram massor med fina formuleringar imorgon.

Fragment i min hjärna

Jag vill vara sån, eller som hon, eller som han. Men vem vill inte vara det?

Ehm, såna tankar kan man ju ha ibland. De fragment av ljus som jag på något vis uppvisar kan omöjligt vara helt omedvetna. Men det känns som det ändå. Har jag verkligen skrivit det där liksom? När hade jag den upplysta tanken? För när jag sitter och skriver fram det så känns det inte alls som att jag har någon som helst klarhet i vad jag formulerar. Lite som nu, fast ändå inte. Jag menar nu är jag ju fri i mina tankar och kan skriva vad som än faller mig in.

Det känns märkligt. Hur fan ska jag bli medveten om det fina med det jag skriver liksom. Ja, imorgon ska jag grotta ner en massa fina tankar som jag letat upp min hjärna under dagen. Få visa upp att jag faktiskt kan tänka också. För det kan jag, jajemensan. Även om det är fragmentariskt och osammanhängande och väldigt diffust. Andemeningen med det hela finns där inne någonstans, helt övertygad om det.

Det ska bara ut på pränt.

Är det det här ni kallar kunskap?

ÅH KLUBBLAND!