Det är som jag sagt någon gång tidigare rätt fascinerande att se hur folk lever sina liv. Jag menar, se bara på mig. Tog mig många år att ens våga mig på att börja den resa jag är på idag. Men jag kom hit till slut. Medan andra skaffade barn och levde det livet så har jag försökt finna mig själv innan jag ens funderar på det. Har inte kommit hela vägen, men jag känner ändå att jag träffat någorlunda rätt.
Som någon skrev någonstans, så är det så många som bara nöjer sig med ett liv och fast de inte är riktigt hundra på om de vill ha det liv de lever så stannar de där dem är. Jag kan på något sätt förstå det, men samtidigt, så nej. Men jag är ju trots allt inte en sån som nöjer mig. Jag gillar att göra det lite mer invecklat. I alla fall i vissa fall.
I andra vill jag göra det jävligt enkelt för mig själv. Men jag kanske ska utmana ödet lite mer. Som att söka jobb som jag inte tror att jag klarar av. Måste ju på något sätt stiga ur min safe zone och sluta vara så bekväm. Vill man komma någonstans så måste man ju liksom våga lite. Ser hur folk runt om mig söker både det ena och andra jobbet, medan jag inte har uppdaterat mitt CV sen jag fick mitt jobb på mikron för ca 2 år sen.
Frågan är om det finns så mycket mer att lägga till på det. Men det är ju just därför jag ska söka jobb. Måste som sagt uppdatera CV:t. Vilket känns surt. Jag behöver nog hjälp. Jag vill ha min referensperson nu! Så jag kan börja klura på mina tankar om min framtida karriär. Så jag kan bli mer målinriktad. Det är för jävligt att inte ha ett mål att fokusera mot. Kanske ska klura på det med sen.
Nu måste jag dock klura på sängen, så jag kan bli utvilad och kan klura fram massor med fina formuleringar imorgon.
