Kan man få strypa Janne Josefsson? Såg en dokumentär om två skolklasser från förorter i Göteborg som han gjort tidigare. Han är ju så enkelspårig, snokar fram ”orättvisor”. Som att världen består av de som blivit orättvist behandlade och de som har fått fördelar de tydligen inte förtjänar.
Janne Josefsson följer upp några av sina reportage och tecknar därmed en bild av utvecklingen i det Sverige han skildrat i SVT under tjugo år. Del 3 av 7: På rätt sida älven. En resa med femmans spårvagn från villaområdet Örgryte till förorten Biskopsgården i Göteborg tar 40 minuter. Janne Josefsson tar reda på hur det gick för eleverna i de båda niondeklasser som medverkade i hans reportage ”På rätt sida älven” 1987.
Han utgår från att det är på grund av att de rikare barnen haft pengar så har de fått en orättvis fördel. Klart man kan se på det på det sättet. Se på hur orättvis världen är och att det är fel att de som redan har ska ha ännu mer. Men istället för att sitta och gnälla över att livet är orättvist och så vidare, borde de som har det mindre bra förställt kämpa ännu mer och våga tro på att de kan förändra sina liv.
För det går. Livet är en kamp, man kan inte sitta och gnälla eller vänta på att någon annan ska hjälpa en. Det vet de som har föräldrar som tagit sig till toppen. De kämpar för att klara sig de med. Skillnaden är att de tror och satsar på sina drömmar och liv.
det jag såg som det främsta problemet var inte orättvisan, utan att barnen i de mindre väl beställda områdena inte hade någon glöd att hitta en ny väg att vandra, de bara föll i sina föräldrars hopplösa spår. Som tur var hade de ändrat inställning och tankar om sina liv i de inslag som berättade om deras liv idag.
Bara det visar att det går att förändra sitt liv.
