To the gym and back

Det är sannerligen njutningsbara tider denna vecka. Solen skiner som aldrig förr och man får sig en solbränna utan dess like. Brände mig lite lagon om axlarna igår, så nu är min bondbränna som sträckte sig från t-shirtsärmen och neråt puts väck. Mycket fint. Även övre delen av armen och axlarna är nu i fas med resterande arm.

Är lite sugen på att gå ut i solen och fortsätta, men jag tror det får vänta tills imorgon. Ska nog ta mig till gymmet och köra lite armar istället. Catch some sun on the way over there. Om jag bara kommer iväg någon gång.

Tvätta mig hit och dit

I söndags hade jag tvättid, igår hade jag också tvättid, så även idag. Hur mycket kläder har jag lyckats få tvättade då? Inte ett jävla plagg. För i söndags var jag inte hemma, igår gick jag och solade på Löga och idag hade jag helt glömt bort tiden och sov igenom hela skiten.

Min stavningskontroll tycker att ordet tvättid ska stavas med tre t:n, jag håller inte med. Sen när är det tillåtet med tre konsonanter i rad?

När jag gick ner för att kolla efter en ny tid verkade det som att tvättstugan var ledig, men efter att jag gått upp och hämtat min smutstvätt och gått ner med den så märkte jag att det var kläder i den ena maskinen. Så det var bara att boka en ny tid imorgon klockan 10. Underbart, för jag ska ju inte festa ikväll..

Läs även andra bloggares åsikter om

Kär i en ängel

[youtube]GCeCBi6GOYs[/youtube]
När jag såg den här videon hamnade jag helt plötsligt på ett av alla de diskon på mellanstadiet som jag var på. Det var ungefär sådär det såg ut. Jag var liten, vågade dock aldrig fråga någon tjej om de ville dansa. Så den här videon ger mig en känsla av hopp trots allt. Jag har alltid varit kär i änglar. Men för feg för att våga mig närma dem.

Tack Håkan!

Om privata saker

Jag skulle kunna skriva om så mycket mer intressanta saker. Mer personligt och mer vågat. Om sex, rädslor, relationer och så vidare, men jag har en spärr. Som tydligen inte fanns där för 5 år sedan..
Det är konstigt hur ens värderingar förändras bara sådär, utan att man märker det själv direkt.

Hursomhelst, så har jag en helt annan nivå på min egna integritet numer. Tråkigt måhända. kanske ska starta en sån där anonym blogg :p fast det har jag ju prövat förr och det har slutat med att jag återgått till denna, varför ha flera, när man kan ha en. Det går säkert att diskutera privata saker utan att bli för personlig. Ja, så får det vara.

Lately

Vaknade halv 5 i morse i min soffa. Ont i nacken hade jag hela dagen igår och det även idag. La mig och sov till 10.30 i min säng. Har inte sovit i den sen i fredags så det var skönt. Blev en tripp till Stockholm, som blev en tripp till mina föräldrar och sen en tidig hemresa tillbaka till Västerås igår. Syrran fick skjuts av farsan till Arlanda express, så jag passade på att snålåka med och ta tåget till Västerås.

Sen när jag kom hem smorde jag in mig i massa solgrejs och la mig ute i parken och spolade några timmar. Man får ju passa på när det är fint väder. Vilket det för övrigt ska vara hela veckan. Wohoo. Lite tråkigt att inte ha någon att hänga med dock. Och sämst som jag är kan jag inte få mig till att kolla med någon om de har tid eller lust.

Förstår inte att det ska ta emot och vara så svårt. Det är ju precis det jag borde göra. Men nej, jag har massa inre objektioner. Dumma tankar och tankegångar. Borde göra precis tvärtemot vad de säger. Men det går fan inte.

Nu har jag sökt ett extraarbete. Som verkar vara tillsatt, Damn!

Kämpa eller dö..

Kan man få strypa Janne Josefsson? Såg en dokumentär om två skolklasser från förorter i Göteborg som han gjort tidigare. Han är ju så enkelspårig, snokar fram ”orättvisor”. Som att världen består av de som blivit orättvist behandlade och de som har fått fördelar de tydligen inte förtjänar.

Janne Josefsson följer upp några av sina reportage och tecknar därmed en bild av utvecklingen i det Sverige han skildrat i SVT under tjugo år. Del 3 av 7: På rätt sida älven. En resa med femmans spårvagn från villaområdet Örgryte till förorten Biskopsgården i Göteborg tar 40 minuter. Janne Josefsson tar reda på hur det gick för eleverna i de båda niondeklasser som medverkade i hans reportage ”På rätt sida älven” 1987.

Han utgår från att det är på grund av att de rikare barnen haft pengar så har de fått en orättvis fördel. Klart man kan se på det på det sättet. Se på hur orättvis världen är och att det är fel att de som redan har ska ha ännu mer. Men istället för att sitta och gnälla över att livet är orättvist och så vidare, borde de som har det mindre bra förställt kämpa ännu mer och våga tro på att de kan förändra sina liv.

För det går. Livet är en kamp, man kan inte sitta och gnälla eller vänta på att någon annan ska hjälpa en. Det vet de som har föräldrar som tagit sig till toppen. De kämpar för att klara sig de med. Skillnaden är att de tror och satsar på sina drömmar och liv.

det jag såg som det främsta problemet var inte orättvisan, utan att barnen i de mindre väl beställda områdena inte hade någon glöd att hitta en ny väg att vandra, de bara föll i sina föräldrars hopplösa spår. Som tur var hade de ändrat inställning och tankar om sina liv i de inslag som berättade om deras liv idag.

Bara det visar att det går att förändra sitt liv.

Trollunge

För 27 år sen satt jag på en baksida med min napp och hade det bra.