Dag: 18 augusti 2009

Så föll jag ner i ångestträsket igen, jag får ju inte hamna där, det förlamar mig alldeles för mycket. Jag hatar när det händer och jag blir så blind. Men nu ska jag ordna upp det, det kommer bli bra och jag kommer inte att försmäkta under tiden som går. Har haft en trevlig kväll och nu ska jag sova, för imorgon börjar livet igen, skolarbete och kåren.

Jag låter mitt naiva hjärta uppfylla min kropp med den härligaste känslan av de alla.
Det slår några gånger extra när jag tänker på dig. Av någon anledning så är det så jag känner.
Jag kan inte se att det blir något mer än så. Men jag kan drömma och känna det jag saknat under så lång tid.
Du är vacker, ståndaktig och jag tror inte att jag kan förhandla om din kärlek.
Du går din egen väg, utan att låta någon diktera dina villkor, vilket får mig att beundra dig än mer.
Men det är okej, för det är nog inte meningen ändå.
Hejdå.