Jag insåg just något. I min strävan att vara en stark oberoende individ i dagens individualistiska samhälle så har jag gått och trott att det är fel att vara beroende av någon annans stöd. Jag ska aldrig bli beroende av någons kärlek. Jag ska inte se till någon annan för svaren på livets svåra frågor, utan klara mig själv. Tänk om jag har fel? Vad gör jag då? Tänk om man faktiskt ska lägga sitt liv i någon annans händer ibland. Bli beroende av någon.
Ingen är perfekt, ingen kan klara allt själv. Det är okej. Allt detta från en sång. Tankar från en överlevare.
