Gamla bekymmer

Skrev en början på ett inlägg förra veckan, kom inte så långt, men såhär gick tankarna.

Det är fan inte underligt att jag mår som jag mår nu. Äter och sover skummare än någonsin. Somnade efter att jag kom hem från salsan i tisdags, vetefan när det var. Någon gång? Ja, vaknade 20 minuter senare. Hade inte ätit mer än en halv baguette på typ hela dagen, bortsett från några rostmackor och en delicatoboll. Nej, dags att rycka upp sig. Blir inte bättre av att jag ligger och oroar mig för allsköns saker på nätterna.

Nu är det dock snart helg och allt börjar ordna upp sig.

Orddiarré

Det är dagen för min sista pub och jag har tre slavar. Har suttit hela kvällen och försökt få folk att jobba, tror jag lyckats få in några till, vi får se vad de säger senare. Ska bli en befrielse att inte jaga folk mer, förstår inte hur det blev så? Eller jo det gör jag, men det är trist. Det finns en massa saker man kan tycka att saker bör vara men de är sällan så. Så då blir man ju besviken. Dålig tajming kan man ju också skylla på.

Nej fan, släppa taget och koncentrera sig på det som är viktigt ska bli skönt. Här och nu och framtiden. Ha mer roligt och inte bara massa måsten. Kanske försöka sig på det där som jag undvikit ett bra tag. fast jag får bara ångest, det ska ju vara roligt har någon sagt.. hur då?

Fy fan, nu är jag 30 år gammal, ny siffra i början på sin ålder och allt. Illa att jag fortfarande är lika rädd för allt. Livet ska ju levas inte vara rädd för. Helvete för gamla vanor. Samma med sömn och pluggande, ingen ordning där heller. Fast jag varit ganska duktig idag.

Nej, ingen disciplin, men vad ska det vara bra för? Nu ska jag sova.