Jag vet inte var jag fick dessa tankar ifrån, men när jag vaknade i morse så var mitt huvud fyllt med funderingar kring det här med samboskap. Kanske drömde jag om något sådant, vad vet jag. Reflektionerna var intressanta i alla fall. Ni vet när två personer blir sambos, så händer ofta att de liksom försvinner från världskartan. De slutar gå på fester, de kommer inte på evenemang osv. Ja, nu generaliserar jag grovt. Men det är något som sker. Den värsta av partyprissar kan bli drabbade. Nu är det ju så det fungerar i naturen, man stadgar sig för att skapa en trygg miljö för framtida barn och för att föra sina gener vidare bla bla..

It’s all so very much fun. Inte. Nog för att jag själv skulle vilja hamna där inom en snar framtid, men nu när mitt liv ser ut som det gör så blir det väldigt uppenbart när andra försvinner in i sina kokonger av samboskap och kärlek. Nu ska jag påpeka att jag inte syftar till något specifikt exempel i min närhet, så att det är tydligt. Jag har bara lite allmänna reflektioner kring detta fenomen.

En till koppling till det här med biologi. Allt som oftast anar jag en starkare vilja att ingå i detta tillstånd från den kvinnliga parten i förhållandena. Inte för att jag tror att de manliga parterna är helt ovilliga, men jag tror nog ändå att det är kvinnan som är mest benägen att föreslå en sådan här sammanslagning av bohag. Återigen som sagt det biologiska och viljan att skaffa barn inom en snar framtid. Anar en stark koppling.. Finns det någon statistik på detta är nu frågan?

Kanske, men jag har inte ork att leta fram någon. Hade varit intressant att se.