Bortskämda jävlar

Avundsjukan är enorm ibland. Alla dessa medelklassvenssons med sparkonton och fonder. De har det allt gott förställt brukar jag tänka. Sen suckar jag och önskar att det var likadant för mig. Men jag har inte föräldrar med pengar och välbetalda jobb som kan skämma bort mig. It just doesn’t work like that. Tro inte att jag inte vet hur stor skillnaden är mellan mig och de som jag lärt känna på högskolan. De flesta kommer från akademikerbakgrunder med välutbildade föräldrar och då är det inte speciellt konstigt att det ligger till på detta sätt.

Men ändå, jag vill ändå ha det så lätt. Det är bara att hoppas att de uppskattar det de har. Jag tror nog även att deras förutsättningar är en aning annorlunda i många fall med. Kanske har krav på sig hemifrån, vilket iofs kan vara positivt. Men jag stör mig ändå på de som blir medbjudna på semestrar och kan vara hemma hela sommaren och glassa utan att behöva tänka på pengar.

Ja, småsint, småaktig och avundsjuk är jag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.