Ett eko i mängden

Sådär, nu är saker lite bättre. Pengar har kommit in och försvunnit. Men jag är inte längre skyldig någon pengar direkt. Eller kanske för den där dattan som står och surrar här bredvid mig, men ja. Det är ju inget lån, det ska köpas. Nej, apropå pengar så var det också en historia i sig hur det löste sig. Jag mailade till csn i min desperation eftersom poängen för uppsats och den andra kursen inte kom in. Så efter en dryg vecka kom svaret att jag uppfyllde några alternativa krav, vad nu det innebär. Men huvudsaken är att pengarna kom in. Aningen underbart.

Sen kom betyget också, efter lite justeringar så blev det till slut ett VG! Aningen ofattbart, många gånger som det känts som ett oöverstigligt berg och så slutar det så? Jag fattar nog inte riktigt.

Söndagar är livsfarliga, en fälla att falla ner i och inte komma upp ur. Igår (läs veckor sen) höll jag på att ramla ner, men sen så fick jag bara för mig att hoppa över det. Så det blev inget med det. Däremot reflekterade jag över att jag sitter fast. Jag kommer ingenstans. Vilket inte är så konstigt om jag tänker efter. Jag har ju inte direkt några mål att sträva mot. Ja, en examen på högskolan, men sen då? Utan det där som kommer efteråt så är den inte så mycket värd.

Samtidigt vet jag att det inte är sant. Men jag vet verkligen inte vart jag ska ta vägen. Ingen fast punkt, inget att hålla fast vid. Men orka.