Det här är något av det mest bisarra jag läst. Man undrar ju hur tankebanorna går i huvudet på en sådan person. Jag är värdelös, snälla förnedra mig, jag förtjänar det här. Måste ju vara något sådant. Kul liv, verkligen. Kan inte låta bli att tänka på den stackars familjen som han lämnat kvar efter sig. Hur i helvete hanterar man något sånt?
Relaterade inlägg:
