Månad: september 2010

Ibland så händer det konstiga saker och så blir man lite ställd. Hade ont i magen hela eftermiddagen och kvällen igår när jag ansvara på oktoberfestpuben, kom i spridda skurar, sved till liksom. Sen fick jag feber och så spred sig ömheten neråt när jag väl kom hem. Nu idag har jag iaf kunnat äta lite yogurt, blåbärssoppa och nyss två rostade mackor och lite oboy. Men magen är fortfarande uppsvälld och öm.

Väldigt konstigt. Tankarna har vandrat från blindtarmen till magkatarr, till slarv med matvanor. Hoppas att det känns bättre imorgon. Fick även svar på ett brev jag skrev och det ser ut som att jag kanske slipper undan en hel del problem.

I övrigt ska jag träffa min handläggare på AF för första gången imorgon, vilket jag ser fram emot. Se om det ger något.

Kontentan av dagens möte som också var det sista med jobbcoachen var att jag behöver en omstart. Sen kan man säkert kalla det flykt osv, men jag måste komma vidare. Något inom mig har förändrats. Jag är trött på det här nu. Jag har dragit ut på det alldeles för länge. Ååh, ska ringa min handläggare och boka möte och sen ska jag till skolan och försöka få tag på en person som kan lösa en sak åt mig.

Fan handläggaren var inte tillgänglig förrän på onsdag. Jaja, ringt och försökt iaf. Nu äta lunch, sen iväg till skolan på jakt efter den där personen.

Nu har det visst gått 16 dagar sen jag skrev här senast. Vad har hänt? Inte så mycket kanske. Livet rullar på, jag måste bryta mig loss snart. Börjar bli lite desperat. Imorgon händer det iaf lite saker. Ska träffa min jobbcoach för sista gången och rapportera hur det gått för min handläggare på arbetsförmedlingen. Ska bli trevligt att få ett ansikte på personen och kanske kunna styra upp något. Trött på den här skiten nu.

Nu blir det Machete och blodbad.

Blev till två och kanske blir fler, vi får se hur desperat jag blir. Jag är ingen vän av att hålla till mitt ord i alla lägen helt enkelt. Men det är okej. Vad gjorde jag mer igår förutom att vara kitchenbitch och fixa mat till halva kåren? Jo, innan dess var jag på en visning på en lägenhet. Den var bra mycket fräschare och finare väggar fanns det med. Diskmaskin och tvättmaskin fanns installerade. Så jag tackade ja, får se om jag får den. Det enda negativa är väl läget och att golvet knarrade lite väl mycket.

Innan dess var jag på regulatorn och fixade lite mail och facegruppsidor och sånt åt folkrättsgruppen som jag tillhör här i Västerås, Röda Korset alltså. Vi ska utbilda och informera om mänskliga rättigheter för skolelever på främst gymnasiet. Någon som är intresserad kan ju kontakta mig. På förmiddagen fick jag äntligen tummen ur och städade hela plejset, skönt som fan att ha ordning hemma igen. Lyckades även söka ett jobb.

Så all in all en effektiv och bra dag.

Hela livet var ett disko, men hur kunde det bli så svårt?

Ja, vissa dagar så känns det inget vidare helt enkelt. Men jag städar och fixar med saker så glömmer jag snart bort det med. I eftermiddag ska jag på en till visning, får se om jag får denna lägenhet. Blir mycket tjat om lägenheter, men jag måste ju fokusera på något.

Känns som att mitt liv som student har kommit till ett slut nu. Hela studentlivsbubblan känns trång och obekväm och jag vill liksom komma vidare, men det är svårt. Känner mig som ett spöke som inte kommer till andra sidan, fast i limbo. Drygt som fan, men jag kan bara fortsätta söka jobb och kämpa på.

Och jag blev sjuk. Tråkigt men sant. Nu väntar jag bara på att må bättre så jag kan komma igång med saker. Verkar som att jag klantat till det med mina kassakort till a-kassan med, men det löser sig nog på något sätt. Ingen idé att ta ut något i förskott. Annars så söker jag jobb och försöker styra upp saker. Fått tre erbjudanden på visning i Södertälje, två där jag är först i kön och en där jag är nummer två. Så nu funderar jag mycket kring hur jag ska göra med detta.

Jag har styrt upp mycket saker senaste veckorna och jag känner att jag gör så gott jag kan och att det är bra. Ska bara komma igång med lite saker som jag skjuter på hela tiden. Måste komma vidare på något sätt. Just nu känns det lite som att jag fastnat. Vet inte om jag bör se det som något dåligt eller bra. Alltså det är svårt att välja hur det ska vara. Om det är ens.

Nu idag två månader efter att jag ansökt om att ta ut examen så kom mitt examensbevis. Hoppsan. Jag har nu officiellt en kandidatexamen i Sociologi. 180 högskolepoäng. Jävligt konstigt känns det. Just nu funderar jag på hur jag ska kunna komma vidare i livet. Inte direkt lätt när man sitter i en studentlägenhet och är omgiven av kompisar som fortfarande pluggar. Det kanske är dags att fortsätta framåt i livet genom att flytta hem till Södertälje igen eller något. Vi får se vad som händer.