Hela livet var ett disko, men hur kunde det bli så svårt?
Ja, vissa dagar så känns det inget vidare helt enkelt. Men jag städar och fixar med saker så glömmer jag snart bort det med. I eftermiddag ska jag på en till visning, får se om jag får denna lägenhet. Blir mycket tjat om lägenheter, men jag måste ju fokusera på något.
Känns som att mitt liv som student har kommit till ett slut nu. Hela studentlivsbubblan känns trång och obekväm och jag vill liksom komma vidare, men det är svårt. Känner mig som ett spöke som inte kommer till andra sidan, fast i limbo. Drygt som fan, men jag kan bara fortsätta söka jobb och kämpa på.
Relaterade inlägg:
