Jag orkar fan ingenting och ni får tycka att jag är gnällig och vad man nu kan tycka efter att ha läst det jag skriver, men jag skriver vad jag vill på min blogg och just nu vill jag skriva hur jag känner mig. Ont i huvudet, spänningshuvudvärk. Det är det fysiska, tillsammans med en sjuklig trötthet som gör att jag inte orkar ta tag i mitt sociala liv, eller snarare bristen på det.
Idag ska jag se på idol och lite tv-serier, det är vad jag förmår. Finns inga andra alternativ direkt. Har inte styrt upp något, för det måste man se till själv, annars blir det inget. Lite trist att alltid känna att man ligger längst ner på listan, även om det inte är så och jag vet att JAG måste ringa och att JAG måste hålla kontakten med människor, varför ska det vara på något annat sätt.
Har ju nästan alltid varit så. Och nu pratar jag i det stora hela, ingen utpekad. Jag vet att det går åt båda hållen, även om det förstås vore helt underbart om man alltid blev tänkt på och inkluderad. Men det måste man ju förtjäna och jag vet inte om jag gjort det. Därför jag inte känner att jag har rätt att beklaga mig. Samtidigt som jag känner mig ensam och som om jag är den enda på hela jorden som sitter ensam en fredagkväll.
Som motsats kan vi ta nästa helg, då jag är uppbokad både fredag och lördag.
Nu så är det ju så att jag ska hitta på saker i helgen, ska bland annat på en utställning, dock ska jag dit själv.. men jag har ju inte heller frågat om någon vill med såå…
Orka liksom har ju varit helt off hela veckan och jag tror inte att någon annan jag känner är så intresserad av att gå på en ekomässa.
Ja, massa antaganden och gamla demoner som trollar till det, så är det. Men nu har jag i alla fall fått resonera igenom det och kan gå vidare. Vill jag få nåt gjort så behöver jag ju bara fråga. Men en massa motstridiga ambivalenta känslor förstör och så blir det inget med det alls.
Haha, okej, enough.
