Helt ärligt så har jag svårt att anpassa mig till mitt ”nya” liv som arbetande. Alltså inte själva arbetet i sig, utan allt som är runt omkring. Att flytta ifrån den situation som jag befann mig i i Västerås där jag i princip bara behövde gå ut på gatan utan för min port och träffa folk man kände till att nu behöva boka in flera veckor i förväg om man ska kunna få till något. Jag blev bortskämd och nu så står jag handfallen och känner mig jävligt ensam här i storstan.
Jag vill ju alltid så gärna se saker från den ljusa sidan, men efter att ha bott i Hagsätra i lite mer än 3 månader så har jag inte uppnått de resultat jag kanske önskade. Det finns ju självklart anledningar till det. För det första så har jag varit borta från Stockholm i nästan 5 år. De jag kände förr har väl mer eller mindre räknat bort mig. Vilket jag självklart förstår. Sen har jag ju prioriterat som jag gjort med. Både på ont och gott. Gäller inte alla förstås.
Det tråkiga är ju att det känns som att jag valt fel någonstans på vägen och att jag gör det hela tiden. Men man får ju leva med sina val och försöka göra saker och ting bättre. Tror främst det är tröttheten och att jag varit trött hela veckan som gör att jag fått en mindre setback i mitt mående. Lite svårt att vara positiv och glad och göra saker när man är för trött och alldeles slut i huvudet mest hela tiden.
Så förlåt om jag är gnällig men jag tycker det är jobbigt. Sov över 8 timmar inatt, men det hjälpte föga. Ska se om det blir bättre till imorgon.
