Tanken är alltid god, men..

Att faktiskt prestera något av värde. Att kunna känna sig stolt och duktig. Sådant som man gör. Jag får liksom inget grepp om det. Visst har jag presterat och kanske känt mig både stolt och duktig. Men likväl så är jag aldrig nöjd med mitt liv. Jag har liksom nästan aldrig lyckats känna mig lycklig.

Det går upp och ner för mig som för de flesta andra antar jag. Ändå känner jag mig som den som aldrig lyckas nåt dit. Vart det nu må vara. Det är både svårt och lätt på samma gång. Det handlar om mina ambitioner och att jag aldrig riktigt känner att jag lyckas uppnå dessa.

Så många tankar tänkta, men aldrig mer..

Jag vill ju vara en handlingens man, men icke, jag är för feg och för rädd. Vilket jag avskyr så jävla mycket. Kan inte någon bara ta bort all rädsla och förgöra fen så jag slipper seden så fort jag får en ide.

Borde sluta slösa bort livet och ta för mig mer. Men det är mycket man borde..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.