Osäkerheten.

Som ni kanske förstått så tänker jag ganska mycket. Extremt mycket ibland. Så mycket att jag liksom slår knut på mig själv och tillvaron. Kanske tolkar jag in saker som inte finns där, ser och tror en massa om det som händer omkring mig. Inte alltid och i alla lägen, men ibland. Det är då min osäkerhet tar sitt grepp om mig. Då jag säger och gör lite halvskumma saker som kanske inte verkar riktigt riktiga. Jag vet om det och det hjälper inte.

Det är speciellt i situationer där jag måste ta beslut som jag inte riktigt har all fakta att kunna ta ett bra beslut om som är problemet. Det manifesterar sig främst på jobbet. istället för att ta ett beslut så börjar jag bolla i skallen och frågar någon som har mer koll. Sen har vi de här sociala sammanhangen där osäkerheten kommer i form av att jag inte riktigt hinner med i svängarna alla gånger. Vilket är jobbigt.

Det här måste jag jobba med dagligen, ibland går det bättre ibland sämre. Vilket kan påverka hur jag reagerar på olika situationer. Oavsett hur bra koll jag har i huvudet på situationer och vad som händer så fungerar det inte alltid. Sen när det kommer till tjejer och förhållanden så ska vi inte ens börja prata, för där blir det kalabalik i huvudet på mig. Det är riktigt illa. Så illa att jag liksom lagt ner, för jag orkar inte. Jag blir koko på riktigt.

Ah, så är det.

Ett svar till “Osäkerheten.”

  1. Exakt så är det, nästan varje dag. Har ett femtiotal ältningsämnen, som accelererar framåt kvällen och späs på av nyheter och diverse mediaöverhörning. Bara det egna funderandet vore nog så illa ;).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.