Genom resan som kallas livet så möter man ibland på personer som står ut och kanske inspirerar en att tänka till en smula. Detta har för mig skett en del på senaste tiden. Främst är det personer på det fantastiska nätverket kallat Twitter som på olika sätt har gett mig insikter och tankeställare. Något som jag tror behövs.
Idag fick jag en till sådan. Det var en person som uppmanade till alla att faktiskt lyssna på sina medmänniskor. Gå hit och läs inlägget och fundera på hur du gör? Slänger du precis som jag iväg slentrianmässiga ”hur är läget?” och ”hur mår du?”? Det är inte lätt att vara den som lyssnar och tar in, men jag tror att det är viktigt.
Jag är som sagt väldigt dålig på det själv. Men om man verkligen vill få ut något av ett samtal så kanske det är dags att ändra sig. För min egen del så tror jag att det bara kan finnas fördelar. Jag har länge haft problem med att ”connecta” med folk i min närhet, rent känslomässigt och jag tror det kan ha med att jag undvikit att faktiskt ta in andra personers tankar och känslor på en djupare nivå. I syfte att skydda mig själv från eventuella jobbiga känslor.
Men det har nog bara lett mig ännu mer fel på min resa i livet. Så även om det är skitjobbigt och jag säkert kommer misslyckas flera gånger på vägen så vill jag i alla fall försöka. Nästa gång jag frågar ska jag visa att jag verkligen vill veta och att jag bryr mig. Det är inte farligt att bry sig.
Det är bra.
