Jag kämpar, sliter, svettas, men fattar aldrig något. Ska det vara såhär? Inget sammanhang, bara lösryckta känslor och händelser. Bara stagnation och inga framsteg som det känns just nu. Trött på det här livet just här och nu. Har levt det alldeles för länge, vill ha något annat. Inte bara fest och socialt drickande och ursäkta men menlöst drabbel.
Lika bra att sova nu innan det spårar ännu mer. Ni vill inte veta vad jag tycker om människorasen just nu. Och nej, inget speciellt som hänt, bara bubblande förakt som uppstått.
